Jag var 10 år och stod hemma på Lövstigen och skruvade på min cykel. En grön med limpa. Eller skruvade kanske är mycket sagt, jag klistrade dit några nya bensinmacksdekaler och fantiserade om ett högt styre då ett dovt muller fick mig att titta upp. En stor röd bil utan tak vaggade uppför vägen mot grannen och parkerade. Jag kikade nyfiket mellan cykel-ekrarna. Den stora röda var bred mellan framlyktorna och såg inte alls ut som farsans kattögda Ford Taunus som stod intill cykeln.
-"En raggarbil" tänkte jag. "
Vad gör den hos Nydén? Han är ju rörmokare."
Han som körde hade långt hår och skägg och såg inte alls ut som de raggarna jag hade sett
nere på stan. Han gick in i huset och jag närmade mig långsamt den stora röda för att titta.
GTO stod det på ena bakskärmen och taket var liksom nerknövlat bakom baksätet.
Sätena och dörrarnas insidor hade en gång varit vita och ölflaskor låg på golvet därbak.
IIB stod det på etiketterna. Det betydde mellanöl, hade jag lärt mig, 25 öre styck om de
var tomma. Samlat tomglas hade jag gjort sen tidigare och var, förutom veckopeng på
5 kronor, min huvudsakliga inkomst. 5-öreskola från BP-macken och Galanitebilar i plast
samt små kartonger med Lego-bitar från leksaksaffär'n var de stora utgiftsposterna.
-"Vad gillar du bilen?"
Mina tankar avbröts av den långhårige som kom ut med grannens dotter i släptåg.
-"Eh.. jo.. tuff" fick jag ur mig.
-"Det är en Pånnt-jack" sa han, med betoning på "jacket".
Han såg antagligen mina blickar på de tomma ölen i bilen.
-"Vill du ha pantflaskorna?"
Jag kunde bara nicka.
-"Det finns fler på Kalvhagen senare ikväll" sa han och plockade ihop en kasse.
I centrala Lindesberg fanns förr en hyggligt stor parkering som långt tillbaka i tiden
hade huserat kor i anslutning till ett mejeri. Därav namnet på det stället där traktens
raggare samlades på framförallt fredag och lördagkvällar under 1960- och 70-talet.
Där hade raggarna full koll på trafiken på Kristinavägen och de fick husera rätt så fritt.
Det var dit jag smög, beväpnad med plastkassar, när TV:n slutade sända strax efter elva.
Väl framme stod jag en bit ifrån och kollade av läget. Kanske åtta, tio raggarbilar och tre gånger så mycket folk som pratade och drack och lyssnade på musik från någon av bilarna. Den stora röda var också där. Efter en stund gick jag förbi. Hittade några urdruckna flaskor som jag tog rätt på.
-"Hej! Grabben" hörde jag en röst. Det var den långhårige. -"Kom med här."
Han pekade med tummen mot GTO:n. Därbak låg det fler. Jag plockade raskt ner de som var tomma i en av kassarna. Jag satte mig en stund bakom ratten och lyssnade på rockmusiken som strömmade ur en högtalare.
-"Du kan få flaskor av mig med" hördes från en lindrigt nykter kille med polisonger.
Fler och fler dök upp och ville ha bilarna städade. De medhavda kassarna tog slut men det fanns fler i bilarna. När det var slut på pantflaskor försökte jag ta mig hem. Villrådigt betraktade jag nattens byte. Jag ställde in hälften bakom en sopcontainer som stod i ena hörnet av Kalvhagen. Där bakom luktade det starkt av piss. Jag förstod att de urdruckna ölen så småningom rann ut här. Vandringen hemåt påbörjades.
Efter en halvtimma återvände jag för att hämta hem resten. Raggarna var borta men några
nya tomglas hade de lämnat kvar, prydligt uppställda bakom containern vid mina gömda
kassar. Sommarnatten var varm, det doftade öl och piss men jag traskade nöjd hemåt.
Jag var stormrik. 40-50 kronor i tomglas stod hemma och jag hade suttit i en raggarbil.
På hösten gick jag på Folkets Hus bio och såg Sista natten med gänget. Vilken känsla!
Jag ville bli en raggare. På väg ut från bion såg jag den långhårige igen. Han kallades för
Finnfalls-Jesus på grund av sitt utseende och den by han kom från, utanför Kopparberg.
Han nickade igenkännande och hoppade in i en PV och åkte norrut längs Kristinavägen.
Flera år senare, 1988, köpte jag min första bil, en '66 Dodge Coronet. Jag hann
vara på Kalvhagen jag också, innan de byggde ett fyravåningshus på platsen.
Foton: Gusselby-Leif, Håkan Drugge, Gunnar Nilsson, Bengt Olofsson
