Efter mycket om och men är vi där igen. Fredag. Det låter liksom bra att säga fredag, alla på jobbet är på gott humör, veckans små gräl har tonat bort och man vet att det vankas lite extra gott när man kommer hem. Har man sen tillgång till en pilsner och lite bra musik, är känslan ännu bättre. Denna fredag bjuder jag på några av mina egna favoriter, i wide-screen. Några i stereo! Trevlig helg på er.
Har absolut ingen aning vem George McCannon III var.
Har inte ens hört I eller II.
Låten är rätt bra, tycker jag och har kryddat den med lite fina bilbilder.
Här kommer den mest kända låten på dagens lista.
En dunderhit för Johnny Cymbal.
Ronnie Bright hette killen som sjöng basen.
Den bästa av de svenska rockkungarna i slutet av femtiotalet var
Rock-Ragge. Han var väl inte direkt bra på engelska men det röjde
duktigt när Ragge & His Four Comets gjorde en cover på "Ballroom Baby".
Originallåten gjordes av Dick Lory .
En av mina favoritsångare är Gene Pitney. Han är definitivt
värd ett eget blogginlägg i framtiden, så jag nöjer mig med att tala om
att den här låten är den första han spelade in i sitt eget namn.
Tidigare gjorde han bl.a. en singel som Billy Bryan
En kille som gjorde falsettsång till adelsmärke var Lou Christie.
Han gjorde flera miljonsäljare där han kombinerade sin vanliga sång
med ett ylande som vore han klämd.
Häll upp en bira och inled helgen med lite musik. Kvällens urval är en salig blandning. Luta er tillbaka och koppla av.
Jag börjar lugnt med några av mina favoriter, den danska gruppen Gasolin. Den här låten är med på en av de allra bästa LP-skivor som finns - 'Gasolin, Live i Skandinavien' från 1978
Nu blir det country! Jamieson "Junior" Brown är en hygglig countrygitarrist med uppfinningsrikedom. Den dubbelhalsade gitarren i videon har han byggt själv. Den övre delen är en helt vanlig sexsträngad gitarr och den undre är en steelguitar. Antagligen rätt tung för den vilar på en ställning när han uppträder.
Å så lite för alla herrar att titta på. En av de blonda bystdrottningarna på femtiotalet var Mamie Van Doren. Hon försökte sig på, precis som Marilyn Monroe, att sjunga. Liksom i Monroes fall lät det bedrövligt men lite underhållande är det.
Paul Anka fick en brottarhit 1957 med "Diana" som sålde i nio miljoner exemplar.
1963 gjorde han uppföljaren som faktiskt inte är så tokig.
Vi fortsätter med nästa samma rytmer. Sist ut för ikväll är The Diamonds med sin dunderhit "Little Darling" från '57. Låten gjordes ursprungligen av The Gladiolas men eftersom de var svarta så var det coverversionen med vita artister som sålde mest. Orättvist kan tyckas men The Diamonds version är bra mycket bättre.
Om Kapitän '56:an här intill fått punktering vet jag inte, den kanske bara får sommar-däcken pålagda. Killen med domkraften måste ha börjat jobbet samma dag, med sin skinande vita klädsel och nypolerade myggjagare. Eller så är det direktören som äger bilen, som hjälper till med det han kan.
Jag var ute och åkte lite bil i går kväll. Måste ju varmköra emellanåt. Lika bra att göra det ordentligt så det blev ett par timmar bakom ratten. Tog med mig kameran och filmade och la på lite passande musik i redigeringen.
Skulle dock vilja skaffa mig en riktig videokamera.
Bilen gick bra men jag hade missljud från hastighetsmätaren så vajern skruvades ur.
Som tur var räckte det med lite smörjning för att åtgärda problemet.
Jag vet inte hur pass vanligt det var att bilförsäljarna i USA beställde customiserade bilar att ha som dragplåster till försäljningshallarna, men 1965 fick den legendariske hot-roddern och custombyggaren Gene Winfield ett uppdrag av Longpre Pontiac i Monrovia, Californien.
Han och hans customshop skulle snygga till två Pontiacs. En Grand Prix och en GTO.
De fick lite lister och emblem bortplockade, andra grillar och på GP:n blev även strålkastarna frenchade.
GTO:n lackades Candy Orange och fick bokstäverna GTO lackade på framskärmarna, strax bakom hjulhusen.
Grand Prixen fick en ljusgrön candylack med en något mörkare nyans nedanför midjevecket. Vinyltaket behölls dock som det var.
Inga stora ingrepp kan tyckas men bilarna var flång nya så man ville kanske inte såga i dom alltför mycket.
Oops! Redan fredag. Det var väldigt vad den här veckan gick fort. Det har varit mycket att stå i så nu ska det bli skönt att varva ner. Det får nog bli en fredagspilsner och lite musik igen. Koppla av en stund och häng med, för nu blir det åka av.
Börjar med Billy Craddock, en kille från North Carolina som är kusin till Gene Vincent och som i high school spelade fotboll och fick smeknamnet "Crash". Han startade ett rockabillyband som hette The Four Rebels och 1957 släppte han sin första singel. Gjorde inget större väsen av sig i USA men blev stor tonårsidol i Australien.
Billy "Crash" Craddock harvade på och spelade in rätt mycket skivor, femton singlar och en LP, men det var inte förrän han sadlat om till country som han fick en #1 hit i sitt hemland. Här blir det inte country idag utan en av hans bättre rocklåtar, från april '59, "Sweetie Pie".
Jerry Landis, är det namnet bekant? Ja, säkert för flera av er men någon kanske undrar. Det är en av alla pseudonymer och artistnamn Paul Simon använde sig av innan han 1965 blev brottarstor tillsammans med barndomsvännen Art Garfunkel. De spelade in skivor ihop redan 1957 som 'Tom & Jerry' men gick skilda vägar 1958, vilket inte var sista gången. Några av Simons andra namn var 'Tico & The Triumphs' och 'True Taylor'.
Från 1959 till '62 så gav Paul Simon ut inte mindre än 8 singlar under namnet Jerry Landis och hamnade som bäst på 97:e plats på Billboard med en låt om en amerikansk cowboyhjälte, 'Lone Ranger' som med sin vita häst 'Silver' red runt i de amerikanska TV-rutorna under 50-talet.
Janis Martin föddes 1940 och visade tidigt sin musikaliska begåvning. Hon inspirerades och influerades av stora countrystjärnor som Hank Williams och Eddy Arnold. Hon började uppträda i lokala talangjakter och som artist på logdanser. Vid bara 15 års ålder fick hon skivkontrakt på RCA Records och inledde sin karriär som rythm’n'blues-artist. Med tiden utvecklades Martins stil mer åt rock’n'roll- och rockabilly-hållet, även om man också kan ana lite countrytoner i hennes musik. Elvis Presley var storligen imponerad av henne, och var delaktig i att ge henne smeknamnet “The female Elvis”, efter att ha sett henne dansa på scen. Hon var en av de få kvinnliga rockare som kunde mäta sig med Wanda Jackson.
Som många kvinnliga artister på 1900-talet kolliderade dock Martins ambitioner med familjelivet. Efter en flygande start i unga år dämpades hennes karriär betydligt när hon gifte sig och bildade familj. Efter ett längre avbrott från artistlivet under 60- och 70-talen började Martin dock uppträda igen och under 80- och 90-talen gavs det ut flera samlingsboxar med hennes musik.
Martin dog i cancer den 3:e september 2007 endast 67 år gammal, ett halvår efter att ha spelat in en ny skiva. Här blir det hennes åttonde singel "Cracker Jack" från mars '58.
Om Bobby Comstock vet jag inte så där väldigt mycket men "Jelaous Fool", som han spelade in med kompgruppen The Counts i februari '58, var hans tredje singel av totalt femton stycken mellan 1958 och '64.
Avslutar med lite bilmusik. The Medallions med en helt osannolik låt från 1959. De sjunger om en Volvo! Redan 1954 sjöng de in låten "Buick '59" och inte heller den sålde sådär värst mycket men det är kul att de valde en Volvo PV till uppföljaren.
Det var allt för ikväll från mig.
Trevlig helg på er!
Det är inte bara gamla tidningar man kan scanna av och göra ett blogginlägg om. Det går lika bra med rykande färska.
En av annonstidningarna som florerar i tidningshyllorna är Classic Börsen. Den innehåller inte bara annonser med gammalt jänkejärn utan även ett och annat trevligt reportage om bilar och folk i vårt avlånga land. Senaste numret har en särdeles bra artikel om två entusiaster och deras sjukt snygga bilar.
Så skynda er ut och handla lite finbläddring. Endast 35 spänn, en fin investering då just detta nummer troligen kommer att stiga i värde med flera hundra procent! Så istället för att gråta över den dystra läsningen i det orangea kuvertet från premiepensionsmyndigheten kan ni gotta er åt ett synnerligen välskrivet reportage signerat Lars-Åke Krantz, som även tagit de fina bilderna.
(Klickbar bild. Läs hela artikeln i Classic Börsen Nr 2, 2009)
Ronny B Goode hade förut varje fredag en samling videos med lite musik.
Eftersom han har legat lågt ett tag med sitt bloggande snor jag idén
rakt av och presenterar lite udda musik som jag gillar och som ni kanske
kan lära er att tycka om. Om jag gör det varje fredag i fortsättningen
beror på responsen från er, mina läsare, så knäpp upp en öl, luta er
tillbaka och häng med i mina irrfärder i musikens förlovade land.
Det börjar med lite ögonfägnad i form av bilder på pinupbrudar.
Sjunger gör Steve Lawrence och låten heter passande nog "Girls, Girls, Girls"
Trini Lopez nöjer sig med att sjunga om en flicka, "Rosita". Han
hette egentligen Trinidad López III och var en rätt hygglig sångare
och skådespelade även i en del filmer, bl. a. "12 fördömda män"
Som musiker blev han såpass populär att Gibson bad honom att designa
en gitarr. Han gjorde två och fortfarande kan man köpa Trini Lopez-gitarrer.
Ska man ha en chans på alla dessa flickor behöver man vara i bra trim.
Johnny Restivo hade ett fördelaktigt yttre och skämdes inte att sjunga om
det i "The Shape I'm In" från 1959.
Ral Donner hade otur med sin flicka. Han blev bränd och gjorde 1963
en låt, "I Got Burned". Ral Donner hade en rätt bra röst, inte helt
olik Elvis Presleys. Han gjorde bl.a. en cover på "The Girl Of My Best Friend"
och fick en hit. Folk trodde t.o.m. att det var Elvis som sjöng.
Skivspelaren i filmen är en bärbar variant
av den gamla skivspottaren som fanns i åtskilliga raggarbilar på
sextiotalet. Den här gick på batterier. Philips Mignon hette modellen,
kom 1957 i sin första version men utvecklades undan för undan.
Spelaren på bilden är en 63:a och hittades på veteranmarknaden i
Eskilstuna. Tyvärr för dyr för mig men jag var bara tvungen att filma den.
Jag avslutar med en av de snyggaste sångerskorna vi har haft i Sverige.
Lill-Babs med en svensk version av Dusty Springfields "I Only Wanna Be With You"
från 1965. Tycker ni det låter mesigt kan ni prova en metalversion med Volbeat
I dag är det den 3 februari och förutom att det är min födelsedag, så är det idag 50 år sedan Buddy Holly, Ritchie Valens och J.P. "Big Bopper" Richardson omkom i den omtalade flygolyckan då dom hade spelat på "Surf Ballroom" i Clear Lake, Iowa tillsammans med de andra artisterna, Dion & The Belmonts och Frankie Sardo, som ingick i "The Winter Dance Party Tour".
Efter att värmen i turnébussen de färdades i hade gått sönder beslöt Holly att chartra en Beechcraft Bonanza som skulle ta han och hans kompband, som då bestod av Tommy Allsup, Carl Bunch och Waylon Jennings, till Fargo, North Dakota för nästa spelning på turnén. Carl Bunch missade flyget då han gjort ett sjukbesök för en frostskada som han ådrog sig 3 dagar tidigare, Big Bopper Richardson frågade Waylon Jennings om han kunde få hans plats och Ritchie Valens singlade sedan slant med Tommy Allsup, som tog fram en 50-centare och singlade den i planets säte, Allsup förlorade.
Planet lyfte runt klockan ett, morgonen den 3:e februari, och kraschade nästan omgående efter start. Vraket hittades flera timmar senare av planets ägare Jerry Dwyer, ca 12 km från flygplatsen, på Albert Juhls ägor. Kraschen dödade alla 3 plus den då 21-årige piloten Roger Peterson. Alla 3 kropparna kastades ur vraket, och Hollys kropp klövs nästan då han kastades mot ett träd, Richardson och Valens låg mellan 10 och 25 meter från vraket, Piloten satt kvar i planet. Alla dog utan tvekan vid smällen då planet träffade marken i dryga 200 km i timmen.
Orsaken till olyckan berodde på den mänskliga faktorn, piloten misstolkade ett instrument som visar om man är på väg upp eller ner, han trodde att han steg, men var i stället på väg ner. Piloten Roger Peterson var väl inte alltför erfaren och det rådde mycket dåligt väder vid olyckstillfället.
Dion & The Belmonts och Frankie Sardo fortsatte turnén samma kväll. Även fast det endast återstod knappt två veckor av turnén beslöt man att fortsätta. "The show must go on". Den då helt okände 15-årige Bobby Vee från Fargo fick fylla ut Buddy Hollys plats tillsammans sitt nybildade band The Shadows. När "The Winter Dance Party Tour" drog vidare fylldes de omkomnas platser av Jimmy Clanton, Fabian, Frankie Avalon och The Crickets.
En liten samling med ett par låtar var, med artisterna som spelade under "The Winter Dance Party Tour" kanske kan passa? Finns här! En bonuslåt "A Tribute To Buddy Holly" av och med Mike Berry ingår. Producerad av den smått märkliga producenten Joe Meek. Meek var besatt av Holly och på årsdagen, den tredje februari, 1967 sköt han sig med ett hagelgevär han tagit från Heinz.
Att den här dagen skulle vara "The day the music died" håller inte jag med om. Det skulle komma mer musik och mer bra artister även efter detta datum...
Surf Ballroom i Clear Lake, Iowa.
Stället för den sista spelningen för Holly, Valens och Richardson.
En korsning någonstans i USA. Det är mitten på sextiotalet. Två bilar väntar på grönt ljus.
En gasser-stukad Chevrolet Nova och en Pontiac Grand Prix. Luften vibrerar när de
varvar upp sina motorer. Förarna sneglar mot varandra och mot trafiksignalen.
Motorljudet blir starkare. Trehundra hästkrafter i varje bil frustar och vill iväg.
Vem som kom först iväg när ljuset slog om? Vet inte, det finns ingen mer bild på
detta möte men jag tror Novan fick stryk.
En nostalgisk sida för de som var med då och för de vill se hur det kunde vara. Här hittar du bilder på bilar, raggare, bensinmackar, motell, och reklamannonser samt annat spännande från 1950-80.
Pole Position hade Paul Goldsmith i en '63 Pontiac...
)+Berlin+Borgward+fr%C3%A5n+Syv%C3%A4stafrika1+-+Kopia.jpg)
