Pontiac Safari

Köpa och sälja bil är nästan alltid ett litet äventyr. Speciellt när det handlar om entusiastbilar. Det händer alltid något på såna resor, så även i det här fallet.

Kompisen Lars skulle sälja sin ' 60:a Pontiac Catalina Safari och bad mig hjälpa till att köra ner den till Jönköping där en spekulant skulle kliva av tåget från Höör.

(Varför kan man aldrig köpa bil där man bor? Alltid ska affärerna ske långt hemifrån...)

Lasse har haft bilen i tre år, snyggat upp den lite med andra fälgar, lite färg coh allmän service samt monterat luftfjädring.

Bilen har gått som den berömda klockan hela tiden och gjorde det naturligtvis nu med. 25 mils behaglig färd ända tills jag parkerat vid stationen i Tändsticksstaden. Då gick det hål i kylaren! Det hela ordnades med en skvätt kylarcement så köparen kunde ta sig hem till Skåne. En ny kylare ingick i affären så skåningen var nöjd ändå. Sen styrdes kylaren på följebilen mot nordväst, ytterligare 25 mil tills vi stannade strax utanför Vänersborg, bara några kilometer från platsen där Lasse och jag hämtade upp min Grand Prix för drygt 7 år sen. (Vilket också var en sån där märklig resa)

Nu skulle det tittas på en ny herrgårdsvagn från Pontiac.
En '66 Bonneville Station Wagon den här gången.

Efter lite prutning och pappersarbete kunde vi sålunda åka de trettio milen hem
till Lindesberg. Frånsett höstens värsta regnväder, småkrånglande elsystem
och gnissel i torkararmarna på Pontiacen var hemresan utan större äventyr. 

Helan och Halvan säljer julgranar

En månad kvar till jul och jag har läst att julgransbristen är stor i landet.

T.o.m. importen från Danmark (!?!) har minskat. Själv kör jag med en gran i äkta plast.

Några som inte bekymrade sig nämnvärt över granbristen var Helan och Halvan,

eller Oliver Hardy och Stan Laurel, i den här sjukt roliga kortfilmen från 1929.

De försöker pracka på James Finlayson en julgran men något går snett.

Det här är den roligaste stumfilmen som någonsin gjorts.

(Det kan dröja några sekunder innan filmen börjar)

Grand Prix 63 Custom

Hittade ett foto på internet. Vet inte vems bil det är eller när fotot är taget, troligen i mitten på 60-talet, men det är helt klart en customiserad Pontiac Grand Prix av 1963 års modell. Framskärmarna är något förlängda och mynnar ut i två strutar på var sida, där framlyktorna är infällda. Vidare är emblemen och dörrhandtagen bortplockade och så har man sänkt bilen ordentligt. Den vilar på Pontiacs tillbehörsfälgar, så kallade "eight lugs" som har fått en kromad kupol i centrum och slutligen är parkerings och blinkerslyktorna bortskruvade från sina platser i varje grillhalva. Frånsett lyktarrangemanget är det nåt sånt här jag vill göra med min bil.

Dyrt renoveringsobjekt

Skulle ni vilja köpa det här renoveringsobjektet?

En spännande auktion på den amerikanska auktionssajten eBay avslutades i söndags, den 9:e november. Ett dödsbo i Harrison, Michigan, sålde en '63:a Pontiac Tempest Le Mans, utan motor och låda. Rost fanns naturligtvis, bucklor i stötfångarna och inga nycklar.

Säljaren beskrev objektet så gott han kunde eftersom han inte visste så mycket om bilen.

500 dollar blev det första budet tills några vakna och Pontiacintresserade började ställa lite mer närgångna frågor om bilen. Säljaren fick löpa ut till garaget och titta och svarade artigt på alla frågor och en raritet började växa fram.

Växte gjorde också buden på bilen. Efter tre dar var priset uppe i 10.000$.
Att bilen hade sidorutor av plexiglas, lite annorlunda hjulupphängning bak och en skylt på instrumentbrädan från en tävlingsbana gjorde att intresset blev på topp.

Det visade sig att Pontiacen var en av tolv tillverkade Pontiac LeMans Tempest Super Duty, varav sex stycken var herrgårdsvagnar. Super Duty i det här fallet innebar att standardmotorn på 326 kubiktum (5,3 liter) under juluppehållet 1962, monterades ur och i Pontiacfabriken försågs med en 421 motor på 405 hästkrafter och lättades med bl.a. plexirutor och framskärmar och front i aluminium. Allt för att ha några vassa bilar att köra dragracing med.

Hur gick det nu med auktionen? Jo, efter en vecka var den uppe i smått otroliga 74.000$ och säljaren fick ett bud på 160.000$ om han avslutade auktionen i förtid. Säljaren avböjde, då han var rädd för negativ feedback från de andra budgivarna.

Nu hade experterna kommit fram till att den en gång Stan Long-sponsrade bilen ägts och körts av Stan Antlocer och varit den snabbaste bilen i sin klass under 1963. Den blev också kallad för "The world's fastest Tempest"
(klicka på bilden för att se i större format)
Med tre timmar kvar av auktionen var högsta budet 92.000$. Sen var det lugnt fram till tio sekunder före slutet, då fyra stycken lade sina sista bud. Vinnaren av auktionen var "ccsi2000" som fick ett raceobjekt för 226,521 dollar och 63 cent, vilket motsvarar cirka 1.750.000 svenska kronor. Sen tillkommer ju kostnaden för att renovera hela härligheten.

Rostfria bilar

Ofta ser man i bilannonser bilar till salu som av säljaren påstås vara rostfria. 

Men hur många har köpt en rostfri bil? De finns men är tyvärr sällan till salu. 

Redan 1935 ville stålföretaget Allegheny Ludlum Corporation ha den perfekta 

reklampelaren för att med stil kunna marknadsföra och sälja sitt rostfria stål.

Efter kontakter och överläggningar med Ford Motor Company kunde således 

bilar med karosser av rostfritt stål rulla av det löpande bandet i Detroit 1936.

Eftersom det rostfria stålet är lite hårdare än vanlig stålplåt pressades dessa bilar sist av alla, då pressverktygen snabbt blev skadade.

Totalt byggdes sex stycken Ford Model 68 Tudor Deluxe sedan, som var och en under tio år i Allegheny Ludlums ägo kördes över 30.000 mil.

1946 övergick dessa rostfria bilar i privat ägo och 4 exemplar finns kvar.

24 år senare upprepades förfarandet och den 11 juli kunde två stycken Thunderbird av 1960 års modell lämna fabriken i Wixom, Michigan.
Förutom karossen, stötfångarna och grillen i rostfritt kunde dessa Thunderbirds stoltsera med bilvärldens första rostfria avgassystem.


I övrigt var bilarna byggda av standardkomponenter, som säkert behöver
underhållas då och då för att inte rosta. Båda bilarna finns fortfarande kvar.

1967 gjordes tre stycken Lincoln Continental cabbar av vilka två stycken fortfarande används av Allegheny Ludlum Steel som demonstrationsbilar för företagets produkter av stål.

Det tredje exemplaret står tillsammans en Ford '36:a och en T-bird på Crawford Auto Museum i Cleveland, Ohio. Allihop utan rost.